Huvudsidan
Svensk fridykning

Fakta om laget

Rapporter från Hawaii.

Alla svenska landslag

Nya djup

Hawaii.
Varför gick det som det gick...

text : ©Sebastian Näslund
foto: Dennis Ljungberg

Som stående vid sidlinjen rapporterandes från två världsmästerskap vill jag nu analysera årets resultat. En kritisk blick opåverkad av alla nationalistiska flaggviftningar tror jag kan gynna svensk fridykning.

"på ren spekulation kan sägas att de inte kommer att kunna hävda sig lika bra som laget som sändes till Ibiza 2001 - Optimistiskt räknat 360p"

Laget tog 367 poäng. 9 poäng mer än det förra. Jag hade fel. Den som hade störst tro på laget var Bill S som var den som gissade närmast i tävlingen "gissa lagets poäng". Han gissade 370 (och jag är säker på att dom tre poäng som saknades var tre poäng han hoppats ta i konstant vikt).

På pappret var det lite av ett B-lag som åkte men dom kom hem med en silvermedalj. Se resultatet här. Varför gick det då som det gick? Några faktorer som ledde fram till silvret var:

- Att Sverige var på plats en vecka innan och tränade seriöst.

- Att dom bästa lagen hindrades från att ta poäng över 70 meters djup.

- Att Italien inte närvarade, att Tyskland och Belgien inte kom med sina bästa lag. Att Frankrike gjorde bort sig och diskvalificerades för en skitsak.

- Att Sverige fortsatte sin tradition att dra av många meter från sina personbästa.

Det fanns både skicklighet och talang i laget, men resultatet berodde också på en viss tur. Min bedömning är att det var långt ifrån de säkra prestationer som förra årets lag presterade på Ibiza.

I konstant vikt var jag som svensk lite nervös i samtliga fallen under Hawaii. Bill har ju alltid kunnat leverera, men 66 meter var ett djup han aldrig simmat innan helt enligt reglerna av vad jag vet. De träningsdyk jag såg innehöll något drag för mycket i vissa lägen. Oscar var hur spänd som helst och gud vet hur mycket syre han brände enbart på sina tankar. Lotta kändes som ett säkert kort ända till jag såg henne tappa viktbältet. Och vad hon gjorde (ofrivilligt) var ett regelbrott. Vikterna ska sitta runt höfterna enligt reglerna. Hon kunde lika gärna blivit diskad. Andra blev diskade för att deras coach nuddade dem efter uppgång.

Att dra av fem meter var något som det visade sig behövdes gott och väl. Att sedan Bill diskades för att han varit otydlig med sina handrörelser på linan vid vändningen räddades han bara av tack vare att den engelska översättningen från de franska reglerna är felaktigt. Coachen Peter L skrev ihop med Bill en mycket välformulerad protest som gick igenom. Det är en form av talang som inte bör ringaktas i ett fridykningslag av världsklass; en snabbtänkt coach som kan hävda lagets intressen på alla kaptensmöten.

Otaktiska andhållningar som gick hem

I statisk var Lotta ett orosmoment. Hennes träning hade gett ganska låga andhållningstider i jämförelse med vad hon kan. En gång över 6, ibland över 5 oftast gav hon upp efter 4. Förhoppningsvis hade hon tagit med sig lite självförtroende från hjältedyket dagen innan till 55 meter. Det blev i slutändan ett utav hennes sämre andhållningar. Hon fick tider utropade långt innan hon ville bli påmind om att hon håller andan. Och fick till hälften själv ta sig in till kanten. Väl där har hon en vana att i kampstadiet ibland lyfta näsan och näsklämman över ytan - ett klart regelbrott som ska leda till diskvalificering enligt reglerna. Vad som fick henne att gå upp vet hon inte - inget efter 5 minuter mindes hon klart, enligt henne själv. Väl uppe tror hon först att hon är diskad och kastar efter andning av sig glasögonen besviket. Domaren skriver videocheck i sina papper. Inget väldisponerat "lopp".

I efterhand när jag ser igenom videomaterial ser jag att hon egentligen gör en mycket professionell avslutning. I tio sekunder har hon huvudet nere och bara andas - en liten ryckning i överläppen blir inget mer. I en lagtävling bör man hålla sig borta från den gränsen.
Oscar erkänner efter sin andhållning att han också gått för nära gränsen. Och det faktum att han slagit Bills svenska rekord gör det hela till en personlig vendetta för Bill som "ser sig tvungen" att ta tillbaka det (min bedömning så långt jag känner Bill). Efteråt ber Bill att få titta på sin uppgång i kameran då han var orolig för diskvalificering. Bill har ett ganska burdust sätt att avsluta statiskt som kan förbryllla en del domare som är vana vid lugna uppgångar (han blev diskad i Österrike).
Bill hade fram till Hawaii i alla fall aldrig varit starkare i statiskt, så det enda som kunde stoppa Sveriges silver efter att Lotta och Oscar var klara, var egentligen bara Scott i USA laget. Som sedan får en samba 10 sekunder bort från att putta ner Sverige på bronsplats.

I det statiska verkar det inte funnits någon strategi från det svenska laget annan än att bara köra sitt eget race och inte titta på vad andra lag har för poäng. Lotta vet jag, hade dock gett sig fan på att göra 5.30.
"Att gå upp före 5.30 finns inte". En ganska otaktisk inställning då 5.20 kunde ge silver och 5.35 med samba kunde gett en 12e plats. Det fanns så vitt jag vet ingen uttalad taktik att köra säkert och satsa på en säker 3e plats och kanske i bästa fall en andra plats.
Det kunde lika gärna ha lett till att både Sverige och USA sambat bort sig i sin jakt på andraplatsen och mindre talangfulla lag klivit upp ett steg. Och då skulle Sverige sällat sig till dom länder som vissa år är skitbra bara för att nästa gång hamna under tionde plats.

Långsiktiga ambitioner

En dag kommer fridykningsvärlden att titta tillbaka på de senast tio genomförda Världsmästerskapen och då kommer en 5e plast, en 10nde plats, en 4e plats, en 3e plats och en 2ndra plats att placera Sverige bland världens bästa fridykningsnationer. En tionde plats till på ett VM (V-Cup) skulle dra ner ett sådant resultat drastiskt och en tiondeplats kommer det bli förr eller senare om Sverige skulle fortsätta ta sådan risker som årets landslag gjorde.

Och det räcker inte med djupa dyk och långa andhållningstider som detta fantastiska landslag presterade, det krävs också perfekta vändningar, perfekta uppgångar som tränats in i varje träningsdyk. Uppgångar överdrivet och lugnt gjorda. Det behövs träningsdyk som övas enligt alla regler som finns i Aidas ständigt föränderliga regelbok. Och det behövs vältränade coacher som vet exakt hur den enskilde tävlanden vill ha det och vilka regler som gäller.

Domarnas bedömningar blir hårdare för varje år och varje liten del av regelboken kommer att följas kommande år. Nästa år passerar inte de protester som passerade i år. Nästa år kanske domarens bedömning är att en dykare ska lära sig att simma så att inte bältet öppnas av linan och vikterna flyttas runt under dyket.

Sverige är en fridykarnation av världsklass - men det krävs lite mer om det ska förbli så är min åsikt. "Tur" drabbar ofta dom bästa - men är ingen lojal följeslagare och det räcker inte med hård träning och talang, det krävs en total taktiskt närvaro i alla lägen.

Kolla föregående års resultat
Ibiza results individual
Ibiza results team

Rapporter och resultat från Världscupen finns här.
Alla svenska landslag


Pradon